Måns och Kerstins dåliga äktenskap i mitten av 1700-talet

Den 20 september 1749 kom kontraktsprosten Petrus Ulmgren på sin årliga visitationsresa i Sunnerbo kontrakt i sydvästra Småland till Hallaryd.

Ett gift par framkallades till prosten för att förhöras om den oenighet som uppkommit dem emellan. Dessa personer var Måns Mattisson och hans hustru Kerstin Larsdotter, som i början av sitt äktenskap levt väl tillsammans med nu blivit ovänner. Trots åtskilliga varningar och förmaningar hade deras kiv och osämja fortsatt och de hade vid flera tillfällen rymt från varandra. Detta var också fallet nu då Måns vistades i Hallaryd och Kerstin i Göteryd. På uppmaning från kyrkoherden hade båda infunnit sig vid denna visitation.

Prosten kungjorde för dem att de var illa ansatta av djävulen, så illa att de trätte med sitt eget kött. Detta var till fördärv för dem själva. Han förklarade sedan att Gud var alla fridsamma äktenskaps beskyddare och att han i sin stora nåd gav dem en tid till att bättra sig och att han skulle vara med dem om de blev sams. Trots detta kunde man bara konstatera att de stod fast i sin " ondska och vedervilja " till varandra.

De tillfrågades sedan om orsaken till deras ovänskap. Var det så att någon av dem misstänkte den andra för att ha varit tillsammans med någon annan? På denna fråga svarade båda nej.

Måns hävdade att deras osämja berodde på " hennes arga sinne och skamfulla mun ". Hans hustru menade däremot att han inte var ett dugg bättre, i synnerhet inte när han var drucken. Hon berättade att han var mycket begiven på starka drycker och att detta medfört att han slösat bort deras egendom.

Då detta sagts, utbröt ett våldsamt gräl och beskyllningarna haglade genom luften. Prosten hade till en början svårt att få tyst på dem. Karin sade att hon hellre kastade sig i ån än bodde ihop med honom igen. " Ja, hellre vill jag göra av med mig än att vara ihop med dig " svarade mannen. Trots att de varnades och förmanades ville de inte bli sams.

Kyrkoherden berättade att detta ärende angivits för konsistoriet för en tid sedan och härifrån remitterats till Sunnerbo häradsting. Vid tinget hade Måns och Karin förlikats men redan på hemvägen började de åter träta och sedan dess hade de inte bott tillsammans. Han berättade vidare att såväl han som de andra prästerna försökt få dem att bättra sig, men förgäves. De hade, trots sin ovänskap, begärt att få ta nattvarden men detta hade kyrkoherden inte vågat tillåta.

Frågan var nu hur man skulle förfara med dem. I lagens giftermålsbalk stadgades det att då hat och bitterhet rådde mellan man och kvinna och de trots varningar inte bättrat sig, skulle världslig rätt döma i ärendet. Därför skulle tvisten mellan Måns Mattisson och Karin Larsdotter överlämnas till Sunnerbo häradsting så snart som möjligt. Detta var desto mer angeläget eftersom konsistorium redan en gång tidigare remitterat ärendet dit. Man beslutade också att de inte skulle tillåtas att ta nattvarden så länge deras ovänskap bestod.

Hur det gick för Måns Mattisson och hans hustru Karin Larsdotter i Hallaryd får vi inte veta genom protokollen från prostvisitationen 1749 Det skulle emellertid gå att få veta mer om dem om man tittade i domböckerna för Sunnerbo häradsting från den aktuella tiden.

Redigerat utdrag från
Larsson, Olle: På resa med prosten i Sunnerbo kontrakt 1749
i HumaNetten NUMMER 2 Våren 1998 ISSN: 1403-2279

Läs hela artikeln "På resa med prosten i Sunnerbo kontrakt 1749" på
www.hum.vxu.se/publ/humanetten/nummer2/art9805.html